The way you spoke about the unknown shook my twenty year old bones.

Att vakna upp på morgonen och börja den med att läsa "jag prioriterar X nu.. " är inte något man skulle vilja starta alla dagar med.. Begäret efter en lång promenad växer i kroppen, man vill gå med stora bestämda steg, i hopp om att promenaden gör att man glömmer det för en stund, fast egentligen så går man bara och tänker på det hela tiden. Men man kommer ifrån platsen där det skedde och man kan göra ett försök att samla lite styrka. Dock så går den här styrkan till att tänka på det som skett, men det kanske gör att man kan bearbeta det lite lättare. Om promenaden inte funkar kan man ju alltid trycka in en snus under läppen. Den svidande känslan under läppen kanske får ens tankar på något annat en stund.

Visste ni att koala björnar(man ska egentligen inte kalla de björnar, för de är pungdjur, enligt Skansen Jonas) kan dö i klamydia?

Hemtentan ropar mitt namn.. Jag försöker ignorera den.

- Hannah